Ljus!

Santa Cruz lamporna är äntligen på plats och de lyser upp hörnet så fint!

En närbild på mönstret :)

 

Lampisar

Tada!

Donnan i farten igen..

.. 5k race den här gången. Ingenjören skippade spring-som-en-pirat racet. 

Uppdatering från Donnan: 28:48 min blev tiden. Målet på snabbare än 30 min klarades, men inte 25 min målet. Bra att ha nåt kvar att träna för :) placeringen blev 23:a av 196 startande i min åldersgrupp. Helt okej tycker Donnan. Helt okej tycker ryggen. :)

Donnan blev utkörd!

Ingenjören måste jobba. Donnan började städa. Ingenjören använde sitt veto och körde ut donnan på shoppingrunda. Donnan tänker inte protestera. :)

Hej och välkomna till Jurassic Park

Fredagslunch

Inget labjobb idag. Det betyder långlunch ute :)

Grönkål med olivolja, salt, vitlök och parmesanost är så gott! 

Alldeles lagom varmt är det också. Bästa fredagen! 

Besökschema, utmaningar och CV

Nu händer det saker i det nordvästra hörnet ska ni veta!
1. Donnans rygg har gett upp för den här gången.
2. På lördag ska Raderparet springa lopp igen. Ynka 5km, men Ingenjören vet inte om han orkar än :)
3. Donnans labjobb verkar flyta på. Kl 7 var hon på plats i morse. När man är så tidigt på jobbet så kan man se när de "tidiga" kollegorna glider in en lagoma 10 min före alla andra och ser helt perplexa ut när de ser lilla Donnan le spjuveraktigt ifrån sin tydligt välanvända plats...
4. Ingenjörens syskonskara är på väg hit! Det vankas sushi och Mai Tai. Och Radarparet har skickat över en önskelista innehållandes choklad, Xanté, Zoo och Skogaholmslimpa.
5. Flamingodamen och hennes familj är på väg hit! Donnan tror att Fremont och Ballard kan vara helt rätt ställe att släppa loss Flamingo-gänget. Öl- och whiskey-bryggerier, lokala konstnärer, god mat och troll under broar känns ganska bra. Kanske får bli lite vingårdar också, typ på väg ut till skogarna.
6. Donnans päron är på väg hit! Det vankas Californiska vindar och leriga hinderbanor.
7. Lilla Vicke-Vire och Långeman har uttryckt sin besvikelse över att inte ha träffat Radarparets päron eller syskon. Dom har bjudit in sig till middag med alla respektive besökare. Donnan eller DonnMor står för maten. :)
8. Donnan tror det är dags att hitta nästa utmaning och putsar nu på sitt CV, spanar på utannonserade jobb och även en stor del planlöst tittande på olika städer och länder som kanske kan locka. Portugal är ju högt på listan, men även Italien ligger bra till just nu. Stockholm och Uppsala har en del trevliga spännande tjänster ute och Trieste i Italien har ett nytt system immunologi lab som lockar. Ingenjören föreslog Sydkorea och där finns det lektortjänster som skulle passa, men det känns krångligt att behöva lära sig ett nytt alfabet...
9. Donnan satt på en online föreläsning om "Hur man presenterar som ett proffs". Donnan hade koll på ca 50% av grejerna. Resten ska nu läggas till i repertoaren. Donnan tänker som så att det är aldrig tillräckligt bra för att sluta förbättra.
10. Mad Hatter (Donnans dator) gillar inte microsoft. Det surrar och har sig nu när det är ett Word dokument öppet.

Hmm... så mycket spännande nyheter var det kanske inte, men vad gör väl det? Beviset på att livet knallar på och att det blir en vardag även om man flyttar till andra sidan jorden :)

Triathlonstart

Nu när allt lagt sig lite kommer här en rapport från årets triathlonstart. Donnan kommer fokusera mest på sig själv för hon tycker fortfarande lite synd om sig själv...

Donnan drog till ryggen lite när våtdräkten skulle på, men inte mer än att det blev en liten spänning som släppte något efter en liten uppvärmning. Simningen kändes bra, liksaså cyklingen, vid avstigningen spänner dock ryggen ordentligt. Börjar jogga och nu börjar det göra ont. Riktigt ont. Joggen blev gång. Svanken skickade upp smärtstötar i varje steg och huxflux blev varje andetag grundare och grundare. Donnan vet nu hur det känns att ha kramp. All små muskler i bröstryggen krampade och varje andetag drog åt dom mer och mer så att det tillslut kändes som om någon använde Donnan som tandkrämstub. Nu har smärtan spridit sig från svanken längs med ryggen upp i nacken och det gör så ont att Donnan vill ta djupa lugna andetag för att kunna hantera smärtan, det går dock inte för krampen (som utan tvekan bidrog till smärtan) släpper inte taget så det blir bara små hysteriska vispiga andetag som inte ger varesig smärtlindring eller tillräckligt med luft för att kunna samla tankarna. Paniken kryper upp längs nacken (Donnan trodde ett tag att hon skulle fall ihop och att ingen skulle upptäcka det osv orealistiska tankar som kändes som den enda sanningen där ett tag...) och bidrar till Donnans misär. Tillslut går det inte längre, paniken, smärtan och insikten att målet som var nära nu är helt utom räckhåll trycker upp tårar som stillsamt rinner nerför Donnans kinder. Allt medans benen fortsätter trampa på framåt och andetagen bara vispar på ytan. Efter 2km drog Donnan ett djupt andetag, krampen hade släppt taget så pass och det var nog det skönaste andetag Donnan någonsin tagit. Tårarna torkade, benen övergick till jogg, tankarna som for runt i skallen var "tänk inte på krampen tänk på hur ont det gör i svanken" och "tänk inte på krampen tänk på hur ont knäet gör". Donnan är inte helt upphetsad över sin tankedirigering men det verkade funka så hon tänker inte rota mer i självplågartankarna nu. Sen övergick tankarna till "pusha inte, du ska bara klara dig över mållinjen" och "det är bara du och mållinjen, inget annat existerar". Den långa backen tornar upp sig och Donnan tar ett djupt andetag och fortsätter sitt mantra. Mitt i backen blev det för tungt så det fick bli gång igen, sen manade benen på varelsen som sitter fästad på dom igen och springande bar dom Donnan hela vägen in i mål. När Donnan fick se Ingenjören så bröt det fram tårar igen, men på det stora hela kunde hon hantera sitt nederlag/styrkebevis ganska samlat. 

Så hur gick det då tidmässigt?

         Placering     Tid       Simning   Byte 1   Cykel    Byte 2  Löpning   
Donnan
2013: 48 av 64.   1:47:20     0:18:20   3:32    0:46:47   1:24    0:37:17            
2012: 46 av 57.   1:45:37     0:18:37   4:21    0:47:36   1:31    0:33:31           

Ingenjören
2013: 30 av 41.   1:35:11     0:16:15   4:42    0:43:46   3:07    0:27:21             
2012: 33 av 45.   1:39:34     0:16:32   6:37    0:44:30   4:50    0:27:05          

Ingenjören kortade ner sina byten och vips så kapades total tiden. Donnan får se sin total tid bli längre, vilket drog ner Donnan i en surhetshåla ett tag och hon försöker nu se det positiva i det och skyller mycket på ryggen. Ryggen som för övrigt är mycket sur än och som satt käppar i hjulet på Donnans jobbplaner mest hela dagen, det är svårt att sitta och jobba med en rygg som hugger och har sig mest hela tiden. Förutom ryggen så har inte Donnan ont någonstans. Ingenjören ser också tvivelaktigt pigg ut. Summasumarum, Radarparet hade kunnat trycka på lite mer. Nästa gång, då får det bli mer tryck... :)

Ready or not...

Here we go! 

Donnans kasse. 

Ingenjörens kassar. 

Nu blir det film och tidig sänggång för kl 4.30 imorgon bitti hängs cyklarna på bilen och sen bär det iväg. 

Uppladdning

Fem dagar kvar till årets triathlonstart och nu börjar uppladdningen så smått. Till mellis bjuds det på hemgjord risifrutti och en artikel om fotsvamp och förkalkade aortor. Kombinationen är lite kväljande emellanåt, men Donnan läser och tuggar och sväljer vidare. För en forskar-triathlet är inget vem som helst kan bli. Det kräver övertygelse om "the greater good". 

Forskningen behöver mer pengar än vad staten behagar hosta upp

Då får forskare försöka hitta pengar på annat håll, därav BRI's reklamsnutt som ska sändas på TV!

Donnan är inte helt säker på vad hon tycker om detta tilltag.

Det har varit sommar länge nu

Och det ser ut att fortsätta. 

Det är tur att triathlonstarten är i ottan, då hinner vi bli klara medans det fortfarande är lite svalare. 

Poof

Nyaste familjemedlemmen. Donnan fick fnatt igår på konstmässan och kom hem med en del konstiga tavlor och med Poof. Poof har inga ben, men han kan puffa upp sig som en liten blåsfisk och det roade Donnan oerhört mycket, särskilt när öronen puffas fram. Kitty fann sin like i en Yeti. Hon kom också hem med en mängd lustiga tavlor. Konstmässan var farlig konstaterade Donnan och Kitty när de åt pizza på Zeek's tillsammans med Poof och Yeti efteråt.

Framtida karriärer?

Så.. Radarparet kanske inte kommer bli professionella glasblåsare iår men vem vet, Donnan kanske tröttnar på vetenskap för gott och börjar skapa sniglar på heltid.

Klassen började vid 6-tiden och Donnan, Ingenjören o Lilla Vickevire hade i princip hela studion för sig själva under 4 timmar med instruktören. Under den tiden skapade vi diverse olika konstverk samtidigt som vi lärde oss olika sätt man kan bränna sig i en glashytta.

Attityden saknades inte. Ska man blåsa glass gäller det att vara tuff.

Efter vi hade värmt upp med att göra ankor, pappersvikter och en snigel så var det dags att göra skålar. Donnan var först ut med att försöka blåsa upp glas. Det är lika svårt som det låter. På bilden  har Donnan redan blåst upp glaset och är ni i farten med att suga ut luften så toppen buktar inåt. Mega-avancerat!

Ingenjören puffade på så hårt han kunde vilket slutade i att det gick lite väl fort.

Men lika glada var vi för det.

Tada!

Varsin anka och en jättesnigel.

Skålar som slår Marimekko på deras egna mönster.

Skada

Ser ni den lilla lilla blåsan alldeles nedanför Donnans blodådror? Där landade det en brinnande pappersflaga igår när det formades glas. I övrigt är alla i fin form. Ingenjören tog bilder som förhoppningsvis hittar ut hit till bloggen snart. I övermorgon kan Donnan hämta skapelserna; ankor, sjögräs, snigel och skålar lyckades Radarparet få ihop. Det ska bli spännande att se hur det blev, det är svårt att se färgerna innan det svalnat. Allt är glödande orange även om det ska bli grönt...

Glasblåsarna

Ikväll testar Radarparet och Lilla Vicke-Vire på glasblåsning. Rapport och bildbevis kommer senare!

Hemma i värmen och stadsljuden igen

Trots vissa horribla fantasibilder av störtande flyg och tankar på hur det skulle gå att hitta Ingenjören i det efterföljande kaoset så gick hemresan bra. Alla flygplansdelar satt där dom skulle och ingen skadades förutom Donnans radgranne vars nacke höll ett mycket sömnigt huvud i viss obalans. 

Det ekande kylskåpet kräver omedelbar påfyllnad liksom Donnans ekande mage, så det får bli mat från Ostkakefabriken ikväll. Det borde ge nog med energi för en mat-skaffar-tur tror Donnan. 

Ett paket kommer lastat..

.. med svenska godsaker!

Mumsigt. 

Födelsedag!

Inga vågor. Det blev berg-och-dal-baneåkning istället. Radarparet hade så kul under åkturen att tårarna rann i floder nerför kinderna. 

Banan byggdes 1924 och är den femte äldsta i USA. Det tog 45 dagar, 50000 dollar och 743000 spikar att få den klar. Det kostade 15 cents att åka. Det skakar och går med en rasande fart nerför träställningen, så snabbt att Radarparet ylade och skrattade som om dom aldrig åkt berg-och-dal-banor förut. 

Nu återhämtar dom sig med en burgare på Betty's Eat Inn. Ingenjören hittade en mint milkshake i lagom storlek. 

Santa Cruz dag 3

Surfning ger träningsvärk och solbrända fötter så dag 3 spenderades i sängen fram till lunch, sen på highway 1 upp till Half Moon Bay och den avslutas i sängen med Star wars och annat trams på tv. 

Santa Cruz dag 1

4e juli = independence day = grillat och picnic

Radarparet tog dock och bytte ut den varma stadsbilden mot en vindig och sandig kuststad nere i Californien för att där surfa och slappa i ett par dagar. Det var vad alla andra också tänkt så det var fullt med tält och grillar på stranden. Imorgon vankas surflektion och sen lite shopping, Donnan hittade helt vansinnigt roliga lampor på väg till middagen! :)

Disigt och blåsigt och 12 gradigt vatten. Santa Cruz är bra för surfning och för berg-och-dal-baneåkning. Mer om det senare 

Ett tåg kommer lastat med turister!

Santa Cruz dag 2

Svenskar, svenskar, svenskar. 

På surflektionen. 

På stranden. 

Och måsar. Och sälar. Bredvid surfbrädan låg en och kikade på oss och de fyra svenska tonårsbröderna. Donnan och Ingenjören lyckades ta sina egna vågor flera gånger så det var en lyckad surfdag. Efter lunch så blev det strandhäng. Medans måsarna stal chips från diverse oknytt folk så låg de två svenskorna och pratade sommarplaner. Radarparet sov och läste bok. Och tjuvlyssnade på Gävleborgsbrudarna. 

Palmer och santa Cruz boardwalk med sitt tivoli. 

Den rosa fyrkantiga byggnaden är radarparets tillfälliga boning. Bakom den vita byggnaden bakom Ingenjören ligger stranden med sina måsar, sälar och svenskar. 

I väntan på bättre tider.

Ingenjören är på väg att hämta sitt nya pass men fastnar på en av broarna. Dumt att klaga på utsikten.

Varmt

Värmeböljan nere i Californien spreds uppåt till oss i förra veckan och det har varit 30 grader och lite till i flera dagar nu. Donnan tuffar fram svettig i hettan men med väldigt få symptom av den vanliga "Jag svettas!"-ilskan, snarare så njuter hon av värmen. Ålderssymptom eller ett bevis på att det saknades diverse mineraler och myskovitaminer? Donnan väljer att tro på mitavinerna och fortsätter att njuta av värmen så länge det varar.