Snöbrädaåkning

5.30 AM ringde klockan och vi masade oss ur sängen. Sömnigt och något förvirrat åt vi frukost (flingor med mjölk och banan med stekt ägg vid sidan) och klättrade i snowboardkläderna. 6.30 AM ringde vi en taxi som tog oss till vår kära zipcar "Charise", en Honda CRV som stod alldeles för långt bort för att gå. Eftersom Odesperaten är både jämlik och gentleman så fick Doktorn köra de 82 miles'en (132km) till Stevens pass.



Det tog dryga 2 timmar dit och vägen var förvånansvärt bra! Mycket bättre vägar en resten av Seattle (läs USA). Nedan ser ni en kort panorama-film av Stevens Pass. Tyvärr har vi inte så mycket bilder av själva åkningen då kameran strejkade i kylan.



Vi har framme vid 9-tiden, när stället öppnar, och gick direkt och köpte ett dagspass. Stevens pass är ett ganska litet ställe med ett 10-tal liftar (alla sitt-liftar) och ganska korta backar men med mycket trevlig lift-personal och rätt bra åkning. Förmiddagen bjöd på en hel del bra åk men det blev rätt isigt på eftermiddagen så vi begav oss hemåt redan vid 2.30 PM.

Odesperaten lämnar lite plats åt Doktorn att fylla på.