Kunde ingen ha berättat att kött kommer från DÖDA djur!

Donnan försökte genom att ignorera bloggen och våra få, men omtyckta, bloggföljare få Ingenjören att ta tag i sitt blogg-intresse, men ack vad det gick illa. Så istället för färgglada berättelser om våra äventyr med Toblerone i Vegas, i regnskogen, i Grand Canyon och slutligen "Äventyret med den försvunna Zipcar-bilen, som nästan gjorde att Toblerone fick stanna kvar här hos oss istället för att åka hem till sin Lilla Tös" blir det återigen en stickblogg.

Förutom flera hemliga projekt (varav ett blev så bra att jag tror att jag ger mig själv en också! Kanske ska ge mig på en designkarriär? Åtminstone på sidan om. Vad tycker ni?) så har jag önskat mig:

en pippitröja... (även om jag kanske kan hålla med om att den passar bäst på barn och inte 30+ åringar. Fast who cares liksom. Jag gillar'n!)

Minus Apan.

en stickad rävboa...

Lika dekadent och glassig fast minus räven.

Det har varit på Donnans lista över saker hon verkligen vill ha länge. Fast en äkta då. Sån gammal som man kan hitta på vissa fina vintage affärer. Fast det krockar med att Donnan är emot att bära päls från djur som inte blivit uppätna så därför väcktes idén med en stickad variant. Hittade en galen beskrivning från 70-talet som skall justeras lite och så måste jag hitta en klämma att sätta i munnen på "räven" så där så att man kan knipsa fast den runt halsen. Om resultatet blir bra och intresse finnes så kanske beställningar på en egen räv kan skickas. Utan löfte om att det blir nåt :D

Ingengörens misslyckade mössa från förra vintern ska repas upp och göras om till nåt annat och en ny mössa av mer vattenfast karaktär ska fixas till. Små hårspännen/broschar/"eller vad man nu kan hitta på" i form av rosetter (röda och lila, för att matcha hatten som köptes i Las Vegas.)

Hatten som köptes i Vegas samtidigt som Toblerone gick och blev med cowboyhatt! Vilket ni skulle vetat allt om, om bara Ingenjören redogjort för de glada dagarna i juli och augusti då Toblerone kryddade vår tillvaro...

Tumvantarna ska fodras och göras klara för vargavintern, som Donnan hoppas ska möta henne vid Arlanda i jul, och slutligen... hmm vad har jag glömt? Just ja, funderingar på om det är värt att sticka en kjol och väst som jag såg en snitsig variant av i en affär. Kostade 150 dolares, kjolen alltså. Borde gå att få till mycket billigare själv, hur svårt kan det vara liksom?

Men nu lämnar vi den alternativa användningen av djurhår (japp, Donnan använder "bara" ull från får eller ännu hellre alpackor. Så mjukt och skönt att inget annat ens kommer i närheten. Om ni inte tror mig vänta tills min baby-alpacka skapelse kommer till en stad nära dig! Man vill liksom bara borra ner näsan och stanna där för alltid.)...

Liten ullig bäbis alpacka med sin syntar-mor.

... och sörjer för att Donnans köttätargen har försvunnit. Vid middagen idag så insåg Donnan, självklart med en stor tugga ko i munnen, att det ligger ett dött djur på min tallrik. Alldeles stendöd, inget liv alls kvar i lilla kossan. Sen kunde inte Donnan äta mer. Alls. Aldrig. Någonsin. Eller så känns det nu. Ingenjören har fått för sig att Brorsans förespråkade LCHF (low carb, high fat) diet är bra. Alltså är det mycket kött, sås och lite grönsaker. Fram tills nu vill säga. Nu blir det vegetarisk LCHF i det här huset. Så sparris med vitlök och parmesanost blir det imorgon, kanske med en bit kossa till Ingenjören om han klagar tillräckligt högt :)