Vaniljbullar och domedagen

Igår hade Snälla Anna på jobbet med sig hembakta vaniljbullar, såna där som kallades snorbullar när jag växte upp - såna som har en vaniljkrämsklick i mitten, hon såg till att jag hade en alldeles egen, vilket var tur för resten av bullarna försvann med ljusets hastighet! Fortfarande nöjd av gårdagens festlighet såg Donnan idag att domedagen är oroväckande nära.

Den 22 juli kl 06.30.

Då kommer Donnan stå inklämd i en våtdräkt och med skakande knän vara mer eller mindre redo för sin triathlonstart. Kitty och Donnan delade rädslan (även om Kitty verkade mer fokuserad på det faktumet att hon måste komma i form för att inte skämmas av att stå i en våtdräkt till allmän beskådan (kl.06.30!! Hur många glor då kan man undra?) och att alternativet, simma i vanlig baddräkt, var om möjligt ännu värre tydligen. Etapperna iklädd denna galastass verkade vara mindre läskiga...) och ska imorgon ta den första tuggan av det sura äpplet och anmäla oss tre (Jo, Ingenjören ska också med, jag tänker inte plågas ensam!) till ett 5km lopp i slutet av mars. Donnan ska också inskaffa den där sabla träningsdressen för vattendelen av utmaningen, sen borde vi väl ta tag i tramperiet också. Kanske ska börja med att laga Ingenjörens punka?

Dessutom kom årets kallelse till den av jobbet betalda blodfettsmätningen... Känns så bra att jag proppade i mig inte bara en vaniljbulle igår utan en hel resturangportion biff stroganoff också. Och idag en hel pad see ew. Jag tar blodfettsmätningen nån annan dag... :)

Värre än så här kan det nog inte bli!

Kitty kom och hämtade Lilla MussaMissen alldeles nyss. Kitty mådde lite dåligt för att hennes voffsing mått så dåligt och varit så stresad på hundstallet (Donnan hade erbjudit sig att ha Voffsingen här, men Kitty valde tillslut att ha honom på ett hundstall och bara ha Missen här eftersom hon var orolig att han skulle bli jobbig att ha hand om eftersom han aldrig bott någonstans utan henne, men har varit på hundstall förut och att jag idag skulle behövt ha honom ensam i lägenheten och hon ville helst inte det.) så han fått fysiska yttringar av sin hemlängtan och tydligen varit i riktigt dålig form (blodiga avföringar, matvägran, apati omväxlat med hysteriska gråtattacker, hela köret alltså). När så Kitty och Voffen kom hit för att hämta hem sin älskade blida Misse, så blev Mussa jättearg! Hon spottade och fräste åt Voffen, pälsen på ända och tänder blottade. Hon gick inte nära någon av dem! När Donnan gick fram var Missen glad, när Kitty närmade sig var hon avståndstagande och släppte inte badrumsdörren (där den hyperventilerande Voffen ylade) med blicken. Tillsist fick Missen nog och gick helt sonika in och gömde sig. Kitty hämtade henne och Missen var arg... Nu är de nog hemma hos sig igen, men det är nog med tungt hjärta för Kitty. Ena bebisen är sjuk av saknad och den andra vill inte hem utan stanna kvar hos plastföräldrarna. Det slår alla gånger min ångest i morse... Stackars Kitty!

Bensin på glöd...

Om kattvaktshelgen kan jämföras med att hälla bensin på glöd för Donnan så kan vi lugnt säga att det var som att kasta in en tändsticka i en bensintank för Ingenjören! Han har lekt, gosat, matat, klappat, pussat, burit och myst (utan att känna något stort obehag! Vilket förvånade oss båda och det satte kattrelaterade griller i huvudet på Donnan igen...). Vi har skypat med Missens plastmormor och plastmorfar och med plastfarbror, oroat oss för att Lilla Damen inte ville äta middag en kväll (testade till och med med grädde (bläää) och ägg (bläää)), vi for bägge ur sängen igår kväll efter ett brak som troligtvis var ett kissefall från bardisken (vi plockade upp Lilla missen med stukat ego och undersökte varje tass, svans och led utan att hitta någon öm punkt. Lilla Missen njöt av pillandet... Kan det ha varit hennes plan hela tiden?), gått runt och kollat in i skåp och skrymslen och Lilla Missen har förföljt Ingenjören med sitt lilla fjädersnöre så att han inte glömmer bort att det är lekdags. Han blev MussaMissens lekfavorit! Men MussaMissen var rättvis och sov mellan våra kuddar och gav oss varsin godnattpuss så Donnan är glad ändå. Dessutom tyckte Missen att Donnans kudde (eller Donnan själv om inte kudden är stor nog) är en jättebra tvättplats, för då kan man ligga där och kittla Donnan i ansiktet med morrhåren medans man gör det.

Men. Hur gör man när man ska gå till jobbet och en liten Madam tittar på en med stora, blanka ögon? Ingenjören löste det genom att dra iväg med hejdundrande fart innan Donnan gjort sig klar för att på så sätt slippa vara den som lämnar henne ensam. Donnan gjorde några tappra försök utan att lyckas innan Missen hittade nåt spännande som var tvunget att undersökas. Då passade Donnan på. Och har fortfarande dåligt samvete... Tänk om hon går runt där hemma nu och jamar så där som hon gör när han vill ha uppmärksamhet och som hon vet får de där två filurerna att göra vad som helst för hennes nöje? Donnan ska jobba hemma i eftermiddag, hon pallar inte att ha en ensam kisse på sitt samvete.

När Ingenjören är borta..

.. Kidnappar Donnan en katt??

:O

Man skulle kunna tro att en helg ensam med en intensivt kelig katt skulle mätta Donnans kattbegär, men Ingenjören är orolig att det var mer som att hälla bensin på glöd..

Framtiden får visa vad som händer..

Ingenjören var borta under veckan på en resa till kontoret i Denver. Där blev det många långa dagar av intensivt ingenjörande. Resultatet var smått fantastiskt, vårt teams effektivitet ökades ung. 10x under den här veckan (som var den sista i projektet). Kundens reaktion när de fick den sista versionen av appen var oslagbar. Mycket skratt och fnittrande hördes när kunden lekte med och visade för varandra de små extra sakerna vi la in i appen (t.ex snöfall när man skakar iPaden).

Vi avslutade projektet med att gå på restaurangen Buckhorn Exchange, Denvers äldsta restaurang. De har en smått ovanlig meny med Skallerorm, Jak, Alligator och diverse andra lustiga maträtter. Ingenjören gick in med målet att äta två nya djur, ett av dem orm, men tyvärr var skallerormen slut. Ingenjören fick nöja sig med Alligator som snacks och Vaktel till middag istället.

Snacks


Djuret på bilden är smaskig Vaktel.

Lördagsfest!

Efter att Donnan rattat lilla Golf Gudinnan till SeaTac och hämtat upp en sliten Ingenjör, så blev det sushifest efter ett snabbt stopp för inköp av ett nytt batteri till lilla Mackan. MussaMissen njöt av sin laxbit. Lekte med den, slickade på den och tog små, små tuggor av den. Den centimeterstora biten tog lika lång tid som våra rullar och sashimi paket. MussaMissen är inte en frossare, så mycket är klart. Idag har Mussa hittat bästa stället i huset! I skåpet ovanför kylskåpet. Radarparet är helt fast i hennes grepp och vi la in en liten filt där så att hon kan krypa upp där och sova när leken sugit musten ur henne.

Tittut!

Annars bjuder inte dagen på så mycket annat än National Geographic dokumentärer, hamburgare och basket till lunch och nu snart lite kvällsfilm där Donnan planerar på att krypa in under samma filt som Ingenjören och krama om honom riktigt riktigt mycket, nu när hon kan liksom :)

Mera katt!

Hur ska man kunna jobba när man har en sån här på tangentbordet?

Kattspår på bordet

Mussa har undersökt allt både högt och lågt inatt. Och lämnat dammiga spår på bordet. Undersökningen pågår ännu och till hennes stora förtret försöker Donnan jobba... :)