Slem-bombens första dag på jobbet

Att allt är relativt det vet vi ju alla, men att det ibland glöms bort i stunden är ett vanligt återkommande inslag i Donnans vardag. Som exempelvis idag, Donnan mår så pass mycket bättre nu att hon nästintill ser sig som frisk. Hon ser ju så mycket bättre ut än för ett par dagar sen då hon parkerade sig i horisontellt läge på soffan eller sängen (förresten, Donnan har uppnått åldern då det gör ont att ligga still en längre tid, så pass att ryggen nu är sur och Donnan känner träningsvärksliknande värk i höfterna. Alltså att bli gammal är mystiskt!). Så idag kände sig Donnan nästan som en rosenknopp eftersom näsan inte längre är röd och fnasig, ögonen inte är röda och svidande och framför allt, det finns en liten glimt i dom. Döm om Donnans förvåning när arbetskamraterna inte hälsar denna varelse med unisont "Du ser så frisk ut" utan ett enhälligt "Du ser så trött ut, du kanske borde ha stannat hemma och vilat en dag till". Va? Donnan är ju pigg och kry igen. Eller? En snabb titt i spegeln visar på tunga ögonlock, rosakantade ögon, en näsa som är skär och lite fnas precis under näsan och mörka påsar under ögonen. Lägg till det en slemhosta som kan tävla med en rökare med tuberkulos och att hon pratar med välmarinerade whiskeystämband. Ok, Donnan ser nog inte allför pigg och kry ut, men allt är ju relativt :)

Massa nytt!

Donnan är äldre. Känns bra.

Flamingodamen såg ut att vara i fin form och besöket var en riktigt energikick för Donnan. Känns bra.

Ingenjören har bestämt sig. Det ska flytta in missar i lägenheten. Så igår valdes två små ulltottar till tonkinese bäbisar ut: en champagne solid hona och en platinum mink hane. Eller som Donnan ser det, en ljust honungsgul och en ljusgrå. De kommer att kunna flytta hit om en 8 veckor eller så, de är ju bara bäbisar än! Detta är första steget i operation "kan ingenjören dela hem med två tonkineser eller var det bara Musa som var Ingenjörsäker?". Bilder hade kanske varit kul, men det föll helt då 1) Donnan hade famnen full av katter. 2) Ingenjören hade famnen full av katter. 3) punkt ett och två gjorde att det inte fanns en endaste tanke på att bild på underverken. Nu så här i efterhand så skulle en bild varit skoj. Men den lilla gula hade ett gulligt mjaurrrrrr ljud för sig. Den lilla gråa slog kullerbyttor. Och snälla KattMor var en social och nyfiken katta, som pratade och sniffade och hade allehanda hyss för sig. Och alla småmissar härmade KattMor och klängde runt på tvåbeningarna som om de aldrig gjort annat, och vi var ändå de första okänningar som fått träffa på kullen. Mamma Katt var nöjd över uppmärksamheten och Donnan hoppas att hennes sociala personlighet smittar av sig på småttingarna och bilder får helt enkelt vänta tills de flyttat in eller uppfödaren hittar sin kamera som har gömt sig. I vilket fall, känns mycket bra. 

                               

Bjuder på en bild på en orelaterad toffla och en orelaterad misse i väntan på bilder på våra ulltottar.

Donnan har varit golvad av en förkylning som nu verkar ha satt klorna i Ingenjören istället. Känns mindre bra. 

Bra start!

1) Frukost serverad utan att Donnan behövde lyfta ett finger.

2) godsaker hittade i jobbets kyl.

Snälla Anna hade gjort chokladbollar! 

Donnan kan tänka sig att fylla år oftare :)

Sent och mörkt

Donnan jobbar sent idag. Det är mörkt utanför fönstren och hela bygget är tomt. Endast tomten är vaken :)

Hur kan man inte tycka att giraffer är underbara?

Kolla frippan på den lille!

Dagens fundering

Varför kommer musiken bara ur ena hörluren när ett USB minne är kopplat i jobbdatorn och ur bägge hörlurarna när sagda minne är urkopplat?

Och nu då?

Igår skickade Donnan in ansökningarna till jobben i Stockholm och Uppsala. Ingenjören peppade och hejjade på allt han kunde. De inskickade ansökningarna spelade sen en stor roll i Donnans halvt deprimerade tillstånd resten av kvällen. Det är nämligen som så att Donnan väldigt gärna vill ha de där jobben och när ansökningarna väl var inskickade så kom ångesten omedelbart. "tänk om jag skickade fel?", Tänk om dom inte tycker att Donnan är nåt att ha?", Tänk om... tänk om... I hennes dystra sinnelag kollade Donnan efter Tonkinese uppfödare i Sverige och hittade total noll stycken. Så då sjönk hon ytterligare lite lägre. Nu pågår därför två övertalningsförsök i Suiten. Ingenjören försöker övertyga Donnan att hon är bra och att hon kommer få jobbet, Donnan försöker övertyga Ingenjören att de måste köpa missetissar nu, omedelbums! Hittills har ingen varit överdrivet lyckosam, Donnan sitter med lite lagom ångest utan katter på jobbet, mer eller mindre redo för en ny vecka. :)

Nattliga äventyr

Prick kl 02.00 hoppade Radarparet högt när en kvinnoröst sa "Batterinivån är låg" alldeles efter att ett ilsket alarm bröt tystnaden och Radarparets sömn. Donnans sinnenärvaro var låg så hon somnade om och vaknade förskräckt till igen 5min senare när proceduren upprepades. Ingenjören tog tag i saken och rev ner brandvarnaren och slet ut batteriet. Det tystade dock inte kvinnan som tydligen bor inne i varnaren för nu blev hon sur och började upprepa sitt mantra och sitt tjutande var trettionde sekund (dessutom är varnaren kopplad till typ hela huset med ett gäng sladdar som Ingenjören försökte slita ut innan Donnan stoppade honom - De behöver inte riskera att hela huset måste utrymmas eller nåt liknade tyckte Donnan.). Klockan 2-någonting åkte Donnan ner till vakterna och undrade om dom hade ett 9 volts batteri (ett sånt där som man aldrig har hemma, ett sånt man fäster på tryckknappar), det hade de inte. Klockan 2-någonting mer satt därför Radarparet i en Zipcar på jakt efter ett 9 volts batteri. Första stoppet blev Seven-eleven och till Donnans glädje hade de 9 volts batterier. Så klockan nästan-3 tog Ingenjören sig upp på en stol och stoppade i batteriet. Nu blev kvinnan i varnaren riktigt förbannad! Hur vågar du stoppa in batterier eller nåt liknande ylade hon samtidigt som alarmet nådde decibeller som fick Donnan att yla till av förskräckelse och Ingenjören att ryta några väl valda fula ord. Batteriet slets ut. Öronproppar letades fram. Nytt försök. Kvinnan var tyst. Ingenjören svor lite till bara för att han kunde. Radarparet kröp till kojs. Ingenjören behöll öronpropparna. Donnan kunde inte somna om för nu hade henne morgonpigghet kopplat in. Kl 3 är ju morgon tyckte hjärnan och öronen var på helspänn på ylande ilska brandvarnarboende kvinnor. Tillslut så sov alla, inklusive kvinnan i varnaren. Radarparet har varit lite förorättade mest hela dagen. Men nu har de faktiskt ett extra 9 volts batteri till nästa brandvarnare som får för sig att störa nattsömnen.

Radarparet är båda nördar fast ändå så olika...

Gårkvällen spenderades i soffan tittandespå serier. Fringe och Big Bang theory stod på schemat, två mer eller mindre nördiga serier. Donnan brast ut i okontrollerat gapskratt när Sheldon Cooper (Big Bang) sa: "When I try to deceive I have more nervous ticks than a lyme disease research facility". Stackars Ingenjören hängde inte riktigt med i svängarna och tittade storögt Donnan. Det finns nörd skämt och så finns det nörd skämt, det gäller att vara rätt sorts nörd helt enkelt :)

Lite rolig information om Donnan: På den gamla goda högskoletiden så var alla laborationer i samma lab som fästingarna. Javisst! Det forskades på fästingburna sjukdomar och då måste man ha fästingar och fästingarna bor gärna på ett litet fuktigt papper i en petriskål. Ibland var vi studenter satta på "lufta fästingarna" jour. Då skulle man lyfta lite försiktigt på locket och "vädra"... Allt medans en nervös doktorand kollade så att inte de små raringarna for illa. Fästingarna alltså, vi studenter kallades nog många saker, men raringar var garanterat inte ett av epiteten.