Vi lever. Vi har bara inte tid att uppdatera bloggen. Vi ar sa populara att vi bara sover enstaka timmar i lagenheten. Resten av tiden far vi runt i Seattle. :)
Vi hors!
onsdag 31 mars 2010
lördag 27 mars 2010
Hej Bloggen
Praktikanten är en kille på 29 jordsnurr som gillar datorer...
Nu är denna vecka också slut och den avslutades på bästa möjliga sätt. Fredagen skulle bli den stora dagen då praktikanten fått första delen av sitt projekt att praktiskt fungera. Det började uruselt. Komponenterna vi beställt kom äntligen men det var FEL komponenter... Märkningen var rätt men innehållet var fel fel fel fel fel... Typiskt.. Då fick australiensaren, praktikantens övervakare, dra iväg till Radioshack och köpa rätt saker. Men nähä.. De hade inte de vi behövde så istället fick australiensaren med sig andra komponenter som vi kunde koppla samman till det vi behövde. Så istället för 1 liten liten resistor kopplade vi samman 13st för att få den vi behövde.. Praktikanten kopplade in allt som det teoretiskt skulle fungera och inget hände... Doh! Han provade igen och igen och igen och försökte ändra saker på olika sätt och läsa igenom dokumentationen igen och igen men inget hjälpte. Så insåg plötsligt praktikanten att en annan komponent som vi använde var också felmärkt. Numreringen var åt fel håll... Inte undra på att det inte fungerade! Argh.. Praktikanten kopplade om allt som det borde vara om man inte litar på sina leverantörer och vips så fungerade det!! Succé! Då var det bara börja testa och rätta lite buggar i mjukvaran så fungerade en väldigt vital del i projektet lagom till 17.00 då praktikanten gick på Happy Hour med Doktorn, Asiaten och Amerikanskan.
Kvällen avslutade med lite vin och biljard i vårt hus.
Nu är denna vecka också slut och den avslutades på bästa möjliga sätt. Fredagen skulle bli den stora dagen då praktikanten fått första delen av sitt projekt att praktiskt fungera. Det började uruselt. Komponenterna vi beställt kom äntligen men det var FEL komponenter... Märkningen var rätt men innehållet var fel fel fel fel fel... Typiskt.. Då fick australiensaren, praktikantens övervakare, dra iväg till Radioshack och köpa rätt saker. Men nähä.. De hade inte de vi behövde så istället fick australiensaren med sig andra komponenter som vi kunde koppla samman till det vi behövde. Så istället för 1 liten liten resistor kopplade vi samman 13st för att få den vi behövde.. Praktikanten kopplade in allt som det teoretiskt skulle fungera och inget hände... Doh! Han provade igen och igen och igen och försökte ändra saker på olika sätt och läsa igenom dokumentationen igen och igen men inget hjälpte. Så insåg plötsligt praktikanten att en annan komponent som vi använde var också felmärkt. Numreringen var åt fel håll... Inte undra på att det inte fungerade! Argh.. Praktikanten kopplade om allt som det borde vara om man inte litar på sina leverantörer och vips så fungerade det!! Succé! Då var det bara börja testa och rätta lite buggar i mjukvaran så fungerade en väldigt vital del i projektet lagom till 17.00 då praktikanten gick på Happy Hour med Doktorn, Asiaten och Amerikanskan.
Kvällen avslutade med lite vin och biljard i vårt hus.
fredag 26 mars 2010
torsdag 25 mars 2010
Kortis
Doktorn har nog rätt. Odesperaten får inse att han ej är hemmaman längre. Istället jobbar han hårt för sina stålars som... Praktikanten...
Ps. Våfflor e smaskens!
Ps. Våfflor e smaskens!
Våfflor!
Jag skippade soffan och gick ner till Bed, Bath & Beyond för att inhandla ett våffeljärn (som här heter Waffle maker = Våffel görare, fnittrade i flera minuter åt det i affären) på mitt nya kreditkort. Jojomensan! Doktorn har fått ett kreditkort! Med hästar på! Jättefint är det! Men för att återgå till våfflorna, Odesperaten tog vägen förbi vegetarian-ICA på väg hem från jobbet (måste inte han byta namn nu? Praktikanten passar bättre nu va?) och köpte ägg och mjölk och bakpulver och gräddfil och rödlök och grädde och jordgubbar. Amerikanskan kom över med vin och vi smällde sedemera i oss Svenska Våfflor. Jordgubbarna smakade som riktiga jordgubbar och våfflorna blev mycket uppskattade. Prisad vare Våffeldagen! :)
fyyyyy
vad det ar jobbigt med Hot Yoga! Forra gangen dackade jag efter dusch, mat och vatten i mangder. Jag fick frossa, blev helt igentappt i nasan och helt darrigt utmattad innan jag somnade fran allt obehag.
Idag var det dags igen. Och det var nyborjartur. Den har gangen fick jag yrsel, illamaende och jag blev helt slut! Jag var inte den enda som var tvungen att ligga ner och vila lite da och da... Kanske var en tuffare larare, hon gick pa mer och peppade pa sa att jag tog i mer. Nu sitter jag pa jobbet med svidande ogon (kan bvara fran all svett som rann in i ogonen under passet...), rinnande nasa (helt absurt hur tappt jag blir vid mitten av passet, helt otroligt!) och lite latt huvudvark. Ska tydligen vara alla toxiner som gar ur kroppen... Maste bara fixa klart infor min journal club imorgon. Sen gar jag hem och baddar ner mig i soffan :)
Idag var det dags igen. Och det var nyborjartur. Den har gangen fick jag yrsel, illamaende och jag blev helt slut! Jag var inte den enda som var tvungen att ligga ner och vila lite da och da... Kanske var en tuffare larare, hon gick pa mer och peppade pa sa att jag tog i mer. Nu sitter jag pa jobbet med svidande ogon (kan bvara fran all svett som rann in i ogonen under passet...), rinnande nasa (helt absurt hur tappt jag blir vid mitten av passet, helt otroligt!) och lite latt huvudvark. Ska tydligen vara alla toxiner som gar ur kroppen... Maste bara fixa klart infor min journal club imorgon. Sen gar jag hem och baddar ner mig i soffan :)
tisdag 23 mars 2010
Svettig Yoga
"Som vanligt är det inte tjejen på bilden som skrivit brevet"Så, imorse tog Amerikanskan och Doktorn sig upp kl06.15 för att vid 7-snåret åka ut till Bellevue och kl8 passet. Hot Yoga är helt enkelt yoga i ett varmt rum. Väldigt varmt rum! 40C och 50% luftfuktighet gör att svetten rinner efter ett par minuter (Efter 90 minuter är man så blöt och varm att hoppa ner i en isvak känns lockande. Vi gjorde misstaget att inte ha med ombyteskläder och/eller duschattiraljer så lilla Lily (bilen) ville knappt släppa in oss efteråt!). 27 olika övningar som utförs i en bestämd serie med lite vila och vattenpauser lite då och då. Vi imponerade på veteranerna med att kunna hålla ut hela passet och inte storma ut till det mer behagligt tempererade rummet utanför och kunna hålla ut övningarna i rätt läge hela tiden. Nybörjartur kanske? :)
Ska börja jobba lite nu! Alldeles renad och toxinfri =)
lördag 20 mars 2010
Vecka 1
Första veckan på jobbet har resulterat i att disken har växt sig över hela köket, det ligger kläder lite överallt och kylskåpet är tomt.
Odesperaten har roat sig hela veckan med att läsa dokumentation över allt som Apple nånsin har producerat. Läsa, läsa, läsa, läsa, läsa. Dock hann Odesperaten med att göra sitt första iPhone-program. Programmet ritar ut en cirkel där man rör skärmen... Fantastiskt och Revolutionerande! Under tiden har han också minglat med den övriga personalen och förgäves försökt lära sig deras namn... De är så många och de har så lika namn! Dock är de väldigt trevliga.
Odesperaten har roat sig hela veckan med att läsa dokumentation över allt som Apple nånsin har producerat. Läsa, läsa, läsa, läsa, läsa. Dock hann Odesperaten med att göra sitt första iPhone-program. Programmet ritar ut en cirkel där man rör skärmen... Fantastiskt och Revolutionerande! Under tiden har han också minglat med den övriga personalen och förgäves försökt lära sig deras namn... De är så många och de har så lika namn! Dock är de väldigt trevliga.
torsdag 18 mars 2010
Förtydligande...
Mitt förra något förtretade inlägg berodde på min hopplösa dag.
1. Vi hade ingen frukost imorse. Det blev en liiiten yoghurt och ett glas vatten. Frukosten brukar vara det största målet mat för Doktorn.
2. Jag var i labbet kl 7.50 imorse. För jag ville hinna klart till kl 13, då labbet skulle ut på lunch (betald av chefen) för att fira av en student som varit hos oss i 10 veckor. Men jag hittade inte mina myggor. Så jag fick planera om dagen och börja med min cell isolering.
3. Allt gick perfekt. Ända tills jag skulle göra en gradient. Den funkade inte! Det har aldrig hänt förr! Så jag gjorde om den. Med samma nedslående resultat.
4.Dock fick jag nu tag på nån som visste var myggorna var så jag kunde börja mina myggförsök. Min myggburk var full av myggor! Yes!
5. Men... var är hålet? Hallå!!!!! Har ni inte gjort ett hål i min burk?! "Haha, ojsan! Det måste vi missat". Fick en annan burk. Sög ut myggorna och vandrade ner i labbet. Vid det här laget är jag så hungrig att jag funderade på om myggor innehåller mycket näring och hur många myggor man skulle behöva äta på en dag för att klara sig. Halshögg hälften av myggorna och mosade andra hälften. Gjorde ytterligare en gradient (som funkade!). Den ska centrifugeras i 1,5 timmar!
6. Vid det här laget hade det blivit en diskussion om när vi skulle äta lunch, hungrig och uppretad insåg jag att jag inte skulle hinna komma tillbaka i tid för att mina myggor hade snurrat klart. Så jag fick helt enkelt masa mig iväg och köpa en soppa och en smörgås och äta lunch alldeles ensam vid mitt skrivbord.
7. Myggorna var klara och gradienterna hade gjort sitt jobb, men trots att alla gradienter är lite olika (jag försöker hitta den optimala gradienten) så hade jag i alla ungefär 40% av ursprungs mängden parasiter. Hur kan det bli så perfekt upprepningsbart när jag gör olika?
8. När de andra kom tillbaka från lunchen, så uppdagades det att inte bara hade den varat i över 2 timmar, de hade smält i sig pizza och glass och andra godsaker på Tutta Bella (en god resturang)!
Så jag kände att jag inte orkade göra fler labtimmar utan jag drog iväg Asiaten och Amerikanskan på skoprovning. Den enda som hittade nåt var Asiaten som hittade ett par somrigt gula klackar som skall matchas med en pastellig klänning eller slitna jeans. Amerikanskan och jag nöjde oss med strumpor. Vill inte riskera att bryta klacken eller foten i ett par skor köpta på den här dagen...
Nu blir det potatismos! Odesperaten vet bättre än att säga emot när jag har en särskild blimt i blicken :)
1. Vi hade ingen frukost imorse. Det blev en liiiten yoghurt och ett glas vatten. Frukosten brukar vara det största målet mat för Doktorn.
2. Jag var i labbet kl 7.50 imorse. För jag ville hinna klart till kl 13, då labbet skulle ut på lunch (betald av chefen) för att fira av en student som varit hos oss i 10 veckor. Men jag hittade inte mina myggor. Så jag fick planera om dagen och börja med min cell isolering.
3. Allt gick perfekt. Ända tills jag skulle göra en gradient. Den funkade inte! Det har aldrig hänt förr! Så jag gjorde om den. Med samma nedslående resultat.
4.Dock fick jag nu tag på nån som visste var myggorna var så jag kunde börja mina myggförsök. Min myggburk var full av myggor! Yes!
5. Men... var är hålet? Hallå!!!!! Har ni inte gjort ett hål i min burk?! "Haha, ojsan! Det måste vi missat". Fick en annan burk. Sög ut myggorna och vandrade ner i labbet. Vid det här laget är jag så hungrig att jag funderade på om myggor innehåller mycket näring och hur många myggor man skulle behöva äta på en dag för att klara sig. Halshögg hälften av myggorna och mosade andra hälften. Gjorde ytterligare en gradient (som funkade!). Den ska centrifugeras i 1,5 timmar!
6. Vid det här laget hade det blivit en diskussion om när vi skulle äta lunch, hungrig och uppretad insåg jag att jag inte skulle hinna komma tillbaka i tid för att mina myggor hade snurrat klart. Så jag fick helt enkelt masa mig iväg och köpa en soppa och en smörgås och äta lunch alldeles ensam vid mitt skrivbord.
7. Myggorna var klara och gradienterna hade gjort sitt jobb, men trots att alla gradienter är lite olika (jag försöker hitta den optimala gradienten) så hade jag i alla ungefär 40% av ursprungs mängden parasiter. Hur kan det bli så perfekt upprepningsbart när jag gör olika?
8. När de andra kom tillbaka från lunchen, så uppdagades det att inte bara hade den varat i över 2 timmar, de hade smält i sig pizza och glass och andra godsaker på Tutta Bella (en god resturang)!
Så jag kände att jag inte orkade göra fler labtimmar utan jag drog iväg Asiaten och Amerikanskan på skoprovning. Den enda som hittade nåt var Asiaten som hittade ett par somrigt gula klackar som skall matchas med en pastellig klänning eller slitna jeans. Amerikanskan och jag nöjde oss med strumpor. Vill inte riskera att bryta klacken eller foten i ett par skor köpta på den här dagen...
Nu blir det potatismos! Odesperaten vet bättre än att säga emot när jag har en särskild blimt i blicken :)
Ibland...
... ar allt emot en. Idag ar en san dag. Nu skiter jag i alla dumma celler som bara jaklas med mig och gar och koper skor istallet! Grrrrr....
tisdag 16 mars 2010
Första dagen
Idag var första dagen på Übermind. Det var direkt in i matchen. Odesperaten fick träffa ett par killar som har projekt som ev. behöver Odesperatens hjälp. Givetvis hemliga saker. Men Odesperaten har ingen dator så det blev direkt till att göra ingenting. Chefen tycker Odesperaten ska ta med sin egna dator så imorrn kommer den med. Förhoppningsvis byts den ut mot en ny företagsdator snabbt.
Här är Odesperatens skrivbord. T.om anteckningsblocket är tomt. Koppen är halvfull med peppermint-mocha som smakade väldigt lite mint och väldigt mycket kaffe. Yuck!
Odesperaten har iaf träffat en del sköna snubbar så det här kan nog gå bra.
Odesperaten sitter förresten fortfarande på jobbet och knappar på sin iPhone.
Här är Odesperatens skrivbord. T.om anteckningsblocket är tomt. Koppen är halvfull med peppermint-mocha som smakade väldigt lite mint och väldigt mycket kaffe. Yuck!
Odesperaten har iaf träffat en del sköna snubbar så det här kan nog gå bra.
Odesperaten sitter förresten fortfarande på jobbet och knappar på sin iPhone.
torsdag 11 mars 2010
Kommentar
Ok Odesperaten tror Doktorn vill att Odesperaten ska skriva nåt..
Nåväl, såhär är läget. Odesperaten fick ett mail från Übermind att han ej fick positionen, troligtvis pga att han ej programmerat iPhones tidigare, dvs bristande kompetens. Men ett par timmar senare damp det ned ytterligare ett mail från samma person, Brooke, som Doktorn så fint hintade om. I mailet stod det enbart "Call me when you have time" och ett telefonnummer. Mycket suspekt men Odesperaten är inte den som är den så han ringde såklart upp.
På telefon förklarade hon att chefen lite förbigående föreslagit att Odesperaten kanske skulle vara intresserad av en interntjänst för att lära sig programmera ovanstående telefon och sedan efter det få en riktig anställning. Det ger förstås inte lika mycket pengar men det är iaf nåt. Odesperaten svarar att det låter intressant och att han ska fundera på saken. Så.. Odesperaten har ett möte med chefen på tisdag där han ska få mer information om vad saken gäller. Sedär! Det kanske blir ett slut för Odesperatens odesperata hemmamansliv.
Det var dock inte slut där. Dagen efter fick Odesperaten tilldelad en egen emailadress på företaget samt inloggningsuppgifter och några blanketter att fylla i inför mötet. Blanketterna är för att registrera Odesperaten som anställd så regeringen vet vem man ska skatta. Snabba ryck. Odesperaten misstänker att han faktiskt ska börja jobba på tisdag. :O
Aperopå regnande jobberbjudanden så damp det i snabb följd ned ett par mail angående tjänster i Tukwila (nära Seattle) och Dallas (inte speciellt nära Seattle) som rekryterare vill att Odesperaten ska söka till. Odesperaten är ointresserad. Odesperaten nobbar.
Nåväl, såhär är läget. Odesperaten fick ett mail från Übermind att han ej fick positionen, troligtvis pga att han ej programmerat iPhones tidigare, dvs bristande kompetens. Men ett par timmar senare damp det ned ytterligare ett mail från samma person, Brooke, som Doktorn så fint hintade om. I mailet stod det enbart "Call me when you have time" och ett telefonnummer. Mycket suspekt men Odesperaten är inte den som är den så han ringde såklart upp.
På telefon förklarade hon att chefen lite förbigående föreslagit att Odesperaten kanske skulle vara intresserad av en interntjänst för att lära sig programmera ovanstående telefon och sedan efter det få en riktig anställning. Det ger förstås inte lika mycket pengar men det är iaf nåt. Odesperaten svarar att det låter intressant och att han ska fundera på saken. Så.. Odesperaten har ett möte med chefen på tisdag där han ska få mer information om vad saken gäller. Sedär! Det kanske blir ett slut för Odesperatens odesperata hemmamansliv.
Det var dock inte slut där. Dagen efter fick Odesperaten tilldelad en egen emailadress på företaget samt inloggningsuppgifter och några blanketter att fylla i inför mötet. Blanketterna är för att registrera Odesperaten som anställd så regeringen vet vem man ska skatta. Snabba ryck. Odesperaten misstänker att han faktiskt ska börja jobba på tisdag. :O
Aperopå regnande jobberbjudanden så damp det i snabb följd ned ett par mail angående tjänster i Tukwila (nära Seattle) och Dallas (inte speciellt nära Seattle) som rekryterare vill att Odesperaten ska söka till. Odesperaten är ointresserad. Odesperaten nobbar.
Har regnar det ner pengar och jobberbjudanden!
I morse regnade det sa regnkappan fick rastas igen. Efter bara ett par timmar har regnet bytt skepnad till pengar och jobb. En dag helt i Doktorns smak!
Doktorn fick sin deklaration godkand pa stort, sa om ett par dagar trillar det in manga skona slantar pa kontot! Odesperaten sitter och laser arbetserbjudande efter arbetserbjudande... han kanske dyker upp med en kommentar om detta lite senare.
Dagens regn skall firas ikvall med en happy hour pa Palomino :)
Uppdatera oss Odesperaten!
Jag vet att du har fatt ett spannande erbjudande, men du ar ju tyst som en mussla (funderade pa att saga "tyst som en mus", men jag har fortfarande daligt samvete for mitt jobb och alla moss som ar inblandade sa jag valde att ta ett djur som ingen bryr sig om riktigt, utom de som gillar att sorpla i sig de slemmiga varelserna) sa jag tankte att om jag tander en liten signaleld har sa kanske folk blir sa nyfikna pa att veta varfor du har en ny e-mail adress fran och med igar och varfor du har en frekvent e-mail korrespondens med en Brook och varfor Doktorn pep som en sadersarla och hur det kommer sig att Doktor kollar pa cyklar och sa :)
Doktorn kan aven meddela att hon har nu deklarerat och om allt gar vagen far hon massa dolares tillbaka! Det har sina fordelar att vara gift alltsa! :D
Doktorn kan aven meddela att hon har nu deklarerat och om allt gar vagen far hon massa dolares tillbaka! Det har sina fordelar att vara gift alltsa! :D
tisdag 9 mars 2010
Uppföljning av intervju..
Odesperaten fick ej jobbet...
Men... fortsättning följer..
*dramatisk musik*
Men... fortsättning följer..
*dramatisk musik*
fredag 5 mars 2010
Intervju
På Florida-resan fick Odesperaten ett mail från ett företag som ville lära känna honom bättre. Företaget hette Übermind och är konsulter som göra lite saker för datorer, dvs saker som Odesperaten vanligtvis jobbar med.
Det var snabba ryck och Odesperaten var på intervju dagen efter han kom hem från solresan. Intressant företag men Odesperaten gjorde ett par misstag under intervjun. Förhoppningsvis hör de av sig iaf.
Det var snabba ryck och Odesperaten var på intervju dagen efter han kom hem från solresan. Intressant företag men Odesperaten gjorde ett par misstag under intervjun. Förhoppningsvis hör de av sig iaf.
Florida
Odesperaten blev bjuden på en tur till soliga Florida av Pappa läkare. Närmre bestämt till Longboat Key söder om Tampa.
Odesperaten tog en taxi tidigt på lördagmorgonen 27e feb till Sea-Tac, flygplatsen nära Seattle, för att ta de sig 7 timmarna tvärs över USA. Väl på planet insåg Odesperaten snabbt att detta skulle bli en jobbig resa. Det var barn överallt!! Små och högljudda. Brevid Odesperaten satt en mormon med sin fru och en 5 månader gammal son, deras 4e barn. De var sist på planet och var därför aningen stressade. Herr Mormon introducerade sig genom att hälla ut en väska med barnleksaker på sätet brevid Odesperaten.... Byte av flygplan i Salt Lake city där Odesperaten hamnade brevid ytterligare en barnfamilj men lyckligtvis undveks detta genom att pappan blivit separerad från sin familj och bytte plats med Odesperaten. Ibland har man tur!
På plats i Tampa vid 16.30, Pappas plan landar först 22:20 så Odesperaten försöker fördriva tiden på flygplatsen så gott det går. Flygplatsen stängde 19 och Odesperaten var ensam i terminalen tills planet landade. Nåväl, tur att man köpt en god bok.
När Far och son hade återförenats letade vi upp hyrbilsstället och styrde kosan mot hotellet. Vi fick en guldfärgad Toyota Camry, modell ny. Se bild nedan.
Efter en dryg timmes färd var vi framme vid hotellet och väckte troligtvis personalen vid disken. Men vi fick vårt rum och gick och la oss efter en snabb sondering av stranden som låg ett 20-tal meter från hotellrummet. (Det var lite mörkare när vi kom dit än vad bilden visar).
Utanför rummet hade vi en pool med tillhörande pensionärer.
På morgonen gick upp till frukosten som visade sig vara en buffe av scrambled eggs, stekta korvar, toast, rökt lax och annat. Rätt gott och mättande. Far & son bestämde sig för att ta en kort promenad på stranden men det blåste en del så vi åkte istället längre söderut för att hitta Sjökossor. Far fick ett väldigt sug efter att se dessa underliga varelser. Efter lite sökande hittade vi "Mote Aquarium" som verkade ha delfiner och liknande varelser och efter några minuter hittade vi ett till (?). Det fanns 2 ställen som hette "Mote Aquarium". Vi valde det största och köpte två biljetter som vi slapp visa (egentligen smet vi förbi kön eftersom pensionären som kollade biljetterna var oerhört långsam) men vi gick bet, där fanns inga sjökor. Det fanns en hel del fisk, hajar, rockor, maneter och jättebläckfiskar men inga sjökor.
Megasill
Lite nedslagna tog vi oss till det andra akvariet och hoppades på det bästa. Väl där tänkte vi att vi kunde nog använda biljetterna vi slapp använda på förra stället här. Men det var ingen som satt i biljettståndet utan det stod en skylt att man kunde visa biljetten för någon innanför så vi gick rakt in. Därinne var det inte nån som brydde sig om att kolla efter biljetter. Nåväl, vi hittade ett par sjökor! Mission accomplished! Vi kom precis när de fick mat så de tuggade glatt på lite sallad.
Sjöjungfru
Vi fick även chansen att se när de matade och tränade ett par delfiner på samma ställe. Mycket underhållande. Nu kände vi oss ganska hungriga så vi tog oss vidare till St Armands Circle där det verkade vara ett litet centrum med butiker och restauranger. Snabbt märkte att vi inte var de enda på vägen utan alla vägar verkade leda till St Armands Circle. Det var packat med bilar och det verkade inte finnas en chans att få en parkeringsplats i närheten. Far frågade Odesperaten om han trodde det skulle gå att få någon plats här varvid Odesperaten svarade "Vi ska ha bra tur om vi hittar en plats". Sagt och gjort så gjorde sig bilen parkerad brevid oss i kön redo att ge sig iväg och ge platsen till oss. Tur med andra ord. Vi hittade en italiensk restaurang som verkade bra där vi åt lunch. Odesperaten tog en Spaghetti Carbonara och far tog nåt annat. Efter en mättande lunch tog vi en tur runt rondellen för att se vad som fanns runt omkring när far snabbt insåg att bilnycklarna inte låg i fickan längre. Det var bara att ge sig tillbaks och försöka hitta dem och hoppas att ingen snott dem. Givetvis låg de under bordet på restaurangen. Tur det. Glada över att nycklarna var återfunna traskade vi ned till Lido Beach som ligger nära rondellen och hittade en snarlik strand med lika mycket blåst så vi åkte hemåt igen efter en kort promenad. Kvällen spenderade vi på rummet läsandes varsin bok. Vi provade på hotellets restaurang och kom fram till att maten var nog bättre nån annanstans.
Dagen efter hade vinden mojnat och molnen skingrats så efter frukost tog vi oss en lång promenad på stranden. En timme åt ena hållet och en timme tillbaks. Utan solskydd.. Odesperaten kände sig rätt bra efteråt men det visade sig snabbt att näsa, nacke och armar fått spö av solen. Typiskt. Nåväl, Far skulle förstås utmana havet med ett bad men han kom upp rätt snabbt.. Han uppskattade vattentemperaturen till runt 16 grader. Inget för Odesperaten. Han tog ett snabbt dopp i poolen istället. Resten av dagen var rätt lugn. På kvällen tog vi oss till St Armands Circle igen för lite mat. Vi hittade en fin restaurang med god mat och entusiastiska servitörer. De gillade att prata mycket om vad maten innehöll och blandade salladen vid bordet med stora gester. Vår servitör var dock av den tystare typen.
Efter maten tog vi en tur till Sarasota, en stad tvärs över vattnet. Första intrycket var en vacker och rätt snoffsig stad. Den har stora nya hus och en hamn med stora fina båtar men vid närmre inspektion dagen efter insåg vi att den var som alla andra städer i USA, fin på vissa ställen och väldig skitig på alla andra ställen. Vi hittade dock en intressant staty vid vattnet.
Intressant staty
Dagen efter var Odesperatens sista dag och eftersom vi planerat att det skulle vara molnigt vädret den dagen tog vi oss till Salvador Dali museet i S:t Petersburg. Maffigt, vackert och surrealistiskt som väntat. Odesperaten hade fått ett automatiserat samtal som lät honom veta att hans flyg hade blivit inställt och förflyttat till senare på kvällen så vi hade tid att ta en tur till Ybor city, en stadsdel av Tampa som är lite annorlunda. Det påminde lite om Orleans + en väldans massa pickup-trucks.
Ybor city
Vi käkade grekiskt där innan vi tog oss till flygplatsen. Väl på flygplatsen när far & son sagt adjö och Odesperaten checkat in sig själv och sitt baggage insåg Odesperaten att flyget på pappret stämde inte överens med informationen han fått tidigare. Personalen på delta informerade Odesperaten om att det var för att flyget han precis checkat in till inte avgår förrän dagen efter... Huh?? Inte alls 2 timmar senare som han fått information om utan dagen efter 8 på morgonen. Det var bara att snabbt ringa far och be honom vända och snällt fråga om Odesperaten fick sova en natt till på hotellet. Det gick bra. Vi somnade runt 21 och gick upp 03.30 morgonen efter för att hinna få Odesperaten till flyget i tid utan att far skulle komma för sent till konferensen i Miami. Far kom i tid till Miami och Odesperaten kom med flyget och givetvis hamnade han brevid en barnfamilj igen... Dock överlevde han och var hemma i lägenheten i Seattle vid 15 på eftermiddagen.
Dagarna efter här så har Odesperaten börjat ömsa skinn. Snart kommer han fram i en ny förbättrad version.
Odesperaten tog en taxi tidigt på lördagmorgonen 27e feb till Sea-Tac, flygplatsen nära Seattle, för att ta de sig 7 timmarna tvärs över USA. Väl på planet insåg Odesperaten snabbt att detta skulle bli en jobbig resa. Det var barn överallt!! Små och högljudda. Brevid Odesperaten satt en mormon med sin fru och en 5 månader gammal son, deras 4e barn. De var sist på planet och var därför aningen stressade. Herr Mormon introducerade sig genom att hälla ut en väska med barnleksaker på sätet brevid Odesperaten.... Byte av flygplan i Salt Lake city där Odesperaten hamnade brevid ytterligare en barnfamilj men lyckligtvis undveks detta genom att pappan blivit separerad från sin familj och bytte plats med Odesperaten. Ibland har man tur!
På plats i Tampa vid 16.30, Pappas plan landar först 22:20 så Odesperaten försöker fördriva tiden på flygplatsen så gott det går. Flygplatsen stängde 19 och Odesperaten var ensam i terminalen tills planet landade. Nåväl, tur att man köpt en god bok.
När Far och son hade återförenats letade vi upp hyrbilsstället och styrde kosan mot hotellet. Vi fick en guldfärgad Toyota Camry, modell ny. Se bild nedan.
Efter en dryg timmes färd var vi framme vid hotellet och väckte troligtvis personalen vid disken. Men vi fick vårt rum och gick och la oss efter en snabb sondering av stranden som låg ett 20-tal meter från hotellrummet. (Det var lite mörkare när vi kom dit än vad bilden visar).
Utanför rummet hade vi en pool med tillhörande pensionärer.
På morgonen gick upp till frukosten som visade sig vara en buffe av scrambled eggs, stekta korvar, toast, rökt lax och annat. Rätt gott och mättande. Far & son bestämde sig för att ta en kort promenad på stranden men det blåste en del så vi åkte istället längre söderut för att hitta Sjökossor. Far fick ett väldigt sug efter att se dessa underliga varelser. Efter lite sökande hittade vi "Mote Aquarium" som verkade ha delfiner och liknande varelser och efter några minuter hittade vi ett till (?). Det fanns 2 ställen som hette "Mote Aquarium". Vi valde det största och köpte två biljetter som vi slapp visa (egentligen smet vi förbi kön eftersom pensionären som kollade biljetterna var oerhört långsam) men vi gick bet, där fanns inga sjökor. Det fanns en hel del fisk, hajar, rockor, maneter och jättebläckfiskar men inga sjökor.
Lite nedslagna tog vi oss till det andra akvariet och hoppades på det bästa. Väl där tänkte vi att vi kunde nog använda biljetterna vi slapp använda på förra stället här. Men det var ingen som satt i biljettståndet utan det stod en skylt att man kunde visa biljetten för någon innanför så vi gick rakt in. Därinne var det inte nån som brydde sig om att kolla efter biljetter. Nåväl, vi hittade ett par sjökor! Mission accomplished! Vi kom precis när de fick mat så de tuggade glatt på lite sallad.
Vi fick även chansen att se när de matade och tränade ett par delfiner på samma ställe. Mycket underhållande. Nu kände vi oss ganska hungriga så vi tog oss vidare till St Armands Circle där det verkade vara ett litet centrum med butiker och restauranger. Snabbt märkte att vi inte var de enda på vägen utan alla vägar verkade leda till St Armands Circle. Det var packat med bilar och det verkade inte finnas en chans att få en parkeringsplats i närheten. Far frågade Odesperaten om han trodde det skulle gå att få någon plats här varvid Odesperaten svarade "Vi ska ha bra tur om vi hittar en plats". Sagt och gjort så gjorde sig bilen parkerad brevid oss i kön redo att ge sig iväg och ge platsen till oss. Tur med andra ord. Vi hittade en italiensk restaurang som verkade bra där vi åt lunch. Odesperaten tog en Spaghetti Carbonara och far tog nåt annat. Efter en mättande lunch tog vi en tur runt rondellen för att se vad som fanns runt omkring när far snabbt insåg att bilnycklarna inte låg i fickan längre. Det var bara att ge sig tillbaks och försöka hitta dem och hoppas att ingen snott dem. Givetvis låg de under bordet på restaurangen. Tur det. Glada över att nycklarna var återfunna traskade vi ned till Lido Beach som ligger nära rondellen och hittade en snarlik strand med lika mycket blåst så vi åkte hemåt igen efter en kort promenad. Kvällen spenderade vi på rummet läsandes varsin bok. Vi provade på hotellets restaurang och kom fram till att maten var nog bättre nån annanstans.
Dagen efter hade vinden mojnat och molnen skingrats så efter frukost tog vi oss en lång promenad på stranden. En timme åt ena hållet och en timme tillbaks. Utan solskydd.. Odesperaten kände sig rätt bra efteråt men det visade sig snabbt att näsa, nacke och armar fått spö av solen. Typiskt. Nåväl, Far skulle förstås utmana havet med ett bad men han kom upp rätt snabbt.. Han uppskattade vattentemperaturen till runt 16 grader. Inget för Odesperaten. Han tog ett snabbt dopp i poolen istället. Resten av dagen var rätt lugn. På kvällen tog vi oss till St Armands Circle igen för lite mat. Vi hittade en fin restaurang med god mat och entusiastiska servitörer. De gillade att prata mycket om vad maten innehöll och blandade salladen vid bordet med stora gester. Vår servitör var dock av den tystare typen.
Efter maten tog vi en tur till Sarasota, en stad tvärs över vattnet. Första intrycket var en vacker och rätt snoffsig stad. Den har stora nya hus och en hamn med stora fina båtar men vid närmre inspektion dagen efter insåg vi att den var som alla andra städer i USA, fin på vissa ställen och väldig skitig på alla andra ställen. Vi hittade dock en intressant staty vid vattnet.
Dagen efter var Odesperatens sista dag och eftersom vi planerat att det skulle vara molnigt vädret den dagen tog vi oss till Salvador Dali museet i S:t Petersburg. Maffigt, vackert och surrealistiskt som väntat. Odesperaten hade fått ett automatiserat samtal som lät honom veta att hans flyg hade blivit inställt och förflyttat till senare på kvällen så vi hade tid att ta en tur till Ybor city, en stadsdel av Tampa som är lite annorlunda. Det påminde lite om Orleans + en väldans massa pickup-trucks.
Vi käkade grekiskt där innan vi tog oss till flygplatsen. Väl på flygplatsen när far & son sagt adjö och Odesperaten checkat in sig själv och sitt baggage insåg Odesperaten att flyget på pappret stämde inte överens med informationen han fått tidigare. Personalen på delta informerade Odesperaten om att det var för att flyget han precis checkat in till inte avgår förrän dagen efter... Huh?? Inte alls 2 timmar senare som han fått information om utan dagen efter 8 på morgonen. Det var bara att snabbt ringa far och be honom vända och snällt fråga om Odesperaten fick sova en natt till på hotellet. Det gick bra. Vi somnade runt 21 och gick upp 03.30 morgonen efter för att hinna få Odesperaten till flyget i tid utan att far skulle komma för sent till konferensen i Miami. Far kom i tid till Miami och Odesperaten kom med flyget och givetvis hamnade han brevid en barnfamilj igen... Dock överlevde han och var hemma i lägenheten i Seattle vid 15 på eftermiddagen.
Dagarna efter här så har Odesperaten börjat ömsa skinn. Snart kommer han fram i en ny förbättrad version.
måndag 1 mars 2010
Vulkaner, spindelattack, shoppingfeber, spa och ishockey
Eftersom Odesperaten övergav mig för att åka på lyxhelg i Florida, tog jag VISA-kortet på en träningsrunda i lördags. Massor av fynd blidde det! :) Det kändes som en bra fortsättning på fredagens spa upplevelse som Asiaten bjöd med mig på. 90 minuter ansikte och sen 2 timmar hår gjorde att jag var som en nyponros på fredagens happy hour.
Gårdagen tillbringades uppe på kullen hos Managern och hennes 2 söner, en svart katt som inte gillar hundar (har ett svagt rött streck på halsen efter deras möte...), en stor svartvit grand danois, ett gäng snäckor, en make, Amerikanskan, Lilla Vickevire, Långeman, deras virvelvind till pälsboll, tre alpackor, en grill, en 15 gradig solig terass, granatäppel drinkar, 16 donuts (som doktorn fick gratis för att Kiwin jobbar på Top Pot), massor av kött (vi är i USA!), en jätte TV med hockey final-sändning och en flagga. När vi sent omsider tog oss hemåt passade vi på att dyka ner i Managerns filmlåda och plocka med oss några godbitar.
När jag igårkväll låg i godan ro på soffan och kollade på "Little Miss Sunshine" så såg jag i ögonvrån hur något svart ilade efter väggen och in bakom bokhyllan. Rysningarna på ryggen var oproportionellt stora i förhållande till storleken på den svarta skuggan. Men jag låg kvar utan större svårhet. Ända tills det svarta monstret rusade ut på golvet!
Å fy sjutton! En svart spindel med en kropp lika stor som en tumfingernagel rusade i hög fart rakt mot mig! Pipande hoppade jag ut i köket drog fram ett glas och smög mig sakta ut i rummet igen. Igen spindel i sikte... jag smög lite närmare... Och där for han fram! I full attack position! Men Doktorn var beredd och glaset satt som en smäck runt spindels uppvikta kropp! Med hjälp av ett styvt papper, en stekspade och en snabbhet värdig en kobra åkte spindeln ut genom fönstret. Segerdansande for jag fram genom lägenheten! Sen återupptog jag mitt filmtittande, hann med "Volcano" innan jag var för trött för att bry mig om det låg en spindel i sängen eller inte...
Gårdagen tillbringades uppe på kullen hos Managern och hennes 2 söner, en svart katt som inte gillar hundar (har ett svagt rött streck på halsen efter deras möte...), en stor svartvit grand danois, ett gäng snäckor, en make, Amerikanskan, Lilla Vickevire, Långeman, deras virvelvind till pälsboll, tre alpackor, en grill, en 15 gradig solig terass, granatäppel drinkar, 16 donuts (som doktorn fick gratis för att Kiwin jobbar på Top Pot), massor av kött (vi är i USA!), en jätte TV med hockey final-sändning och en flagga. När vi sent omsider tog oss hemåt passade vi på att dyka ner i Managerns filmlåda och plocka med oss några godbitar.
När jag igårkväll låg i godan ro på soffan och kollade på "Little Miss Sunshine" så såg jag i ögonvrån hur något svart ilade efter väggen och in bakom bokhyllan. Rysningarna på ryggen var oproportionellt stora i förhållande till storleken på den svarta skuggan. Men jag låg kvar utan större svårhet. Ända tills det svarta monstret rusade ut på golvet!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)