Aaaaah...

.. nu är allt som det ska igen!

Efter 6 veckor och dryga 13 timmars resa är Odesperaten återigen på amerikansk mark. Resan i sig var rätt händelselös. Isländarna har fortfarande inte satt upp några skyltar på flygplatsen så när vi landade så irrade alla runt ett tag. Odeperaten har irrat där förut så han var först till den extra passkontrollen. Mellanlandningen skulle vara en timme men det tog ytterligare 30 minuter att gå på nästa flyg. När vi skulle in i planet var alla tvugna att ange adressen på sin slutdestination vilket gjorde att det tog ca 2 minuter per passagerare att komma ombord pga flygvärdinnornas dåliga datorvana. Väl på Seatac (Seattle-Tacoma airport) var Odesperaten återigen först ut ur planet och först till gränskontrollen. Vid det här laget skakade ben och armar i nervositet men lyckligtvis var gränstjänstemannen mer nervös än vad jag var. Han undrade om jag skulle bo här med min mamma och när jag sa "Nej, min fru jobbar här" såg han riktigt konfunderad ut. Men han fyllde i papprena och allt verkade gå bra tills han inte hittade sin stora stämpel. Han tittade runt på skrivbordet, i lådorna i skrivbordet och bakom datorn. Till slut hittade han den stående mitt på bordet bredvid papprena som skulle stämplas. Alla papper fick iaf sin stämpel och Odesperaten kunde återförenas med sin Doktor.

Härligt att vara hemma igen!