Solig långpromenad

Odesperaten vaknade oförskämt tidigt imorse, till Doktorns stora glädje var han dock vänlig nog att gå ner och pilla med datorn tills Doktorn slog upp sina blå för att mötas av en strålande sol och knallande blå himmel. Efter att ha övergett idéen att åka ut till Discovery Park vandrade vi ner till vattnet och tog oss runt hela Queen Anne. Eller, nja... vi gick rakt över Queen Anne hem. Vilket vi upptäckte var jobbigare än att gå runt. Queen Anne är en väldigt hög kulle... Väldigt hög och stor. Vaderna fick jobba! Vi stannade på toppen och åt lunch och var hemma efter drygt 3 timmar. Men då stannade vi på Metropolitan Market och köpte med oss tomater, bröd, basilika och serranoskinka också. Total promenad längd uppmätt med Odesperatens roliga kartprogram: 10km

Odesperaten blev alldeles trollbunden av de snötäckta bergstopparna som sticker upp längs med hela horisonten runt om Seattle. Dessa toppar som Doktorn har kunnat följa snölinjen på under hela hösten och som har lockat och pockat på uppmärksamhet och utlovat äventyr med sina vita spetsar. Jess har uttalat en önskan att åka på dagsvandringar i bergen och alla skogar häromkring. Och hur kan en god människa som Doktorn tacka nej till såna äventyr när de läggs fram av en sån solstråle som Jess? Odesperaten har blivit upplyst att det blir till att gå till REI och köpa vandringskängor omgående, huruvida han förstått konsekvenserna av hans bergstoppsuktande har inte riktigt framgått ännu...

Efter att ha kommit hem från promenaden tyckte Doktorn att det var ett strålande tillfälle att lägga upp sina skavsårstäckta fötter och sova middag. Det fungerade ganska bra ett tag, ända tills Odesperaten fick ett okontrollerbart behov att ta mug-shots på den sovande Doktorn. Tydligen hade han kommit på att vi bägge ska vara med i ett lotteri. Och då ska man även skicka med nytagna bilder. Så yrvaken och rufsig och alldeles röd och randig i ansiktet (kudden var lite veckig...) så ställdes Doktorn mot väggen och tusentals blixtrar avfyrades mot det halvsovande offret. Resultatet framkallade skrattsalvor som gjorde att magmusklerna krampade och ögonen tårades. Men tydligen fanns det bland alla vansinnesbilder en som åtminstone påminde något om Doktorn. Odesperaten klarade fotosessionen mycket bättre, även om Doktorn gjorde sitt bästa för att hämnas... :)