Vansinnes lasning

7 timmar stracklasning av andra boken i Twilight serien agnade sig Doktorn at igar kvall och natt. Det ar skont da att inte Odesperaten ar har annu. Pa torsdag kommer resterande delar av serien. Doktorn satsar pa att ha last ut alla innan onsdag :)

Och ja, jag vet att det ar alldeles knasigt att bli sa djupt enagerad i en bok. Men jag har alltid varit san, mamma brukade bli sur pa mig nar jag "forsvann" in i en bok. Det gar inte att prata med mig, mina ogon rusar over sidorna, bokstaverna skriker pa uppmarksamhet och precis som i "Inkheart" sa blir alla karaktarer levande, fast istallet for att komma ut ur boken trillar jag in i den. Jag kanner lukter, vindar, temperaturer, kanslor, jag hor faglarna, hur vinden rasslar bland traden. Jag blir ett med handlingen. Tyvarr har jag en formaga att forsta alla karaktarer innan det ar riktigt meningen, sa jag blir sallan (det har inte hant pa flera ar nu) forvanad nar det visar sig att det finns vampyrer, varulvar, forradare och dylikt bakom den vanliga, varma, manskliga fasaden. Fast det spelar ingen roll, jag ar en bokmal. Filmer far aldrig samma grepp om mig. Dar blir man ju serverad en fardig bild, oftast platt och farglos jamfort med mina bokaventyr :) Jag gladjer mig at att Odesperaten verkar vara ungefar likadan som jag. Aven om min fantasi verkar vara valdigt mycket storre :)