Äventyr!

Efter en god middag med Jess och Asiaten, tog vi allihopa en kvällspromenad med Gromit och Patzu, de två hundar som Asiaten för tillfället vaktar ute i west Seattle. Medans vi gick i parken och hundarna sniffade runt i mörkret, började vi tala om vampyrer, varulvar och det stundade meterorit regn som skulle synas samma natt. Doktorn har en förmåga att ibland föreslå lite annorlunda saker, men de flesta kompisar brukar inte lyssna så noga. Med Jess är det annorlunda. Vi åkte hem från Asiaten och begav oss raka vägen hem till Jess, där vi hämtade vatten och poppade popcorn (tydligen är det viktigt att ha popcorn på resan). Sen skuttade vi fnittrande ut till bilen och ställde kosan mot Forks. Forks är en liten ort ute på Olympic Penninsula, som tillsammans med La Push är huvudorten i Twilight Sagan.

Vi åkte från Jess vid kl 23, vi talade om allt från highschool till spöken och sanningshalten i alla "tomtar och troll" sagor, vi hade vissa snabba stopp för att kontrollera molnigheten och eventuella meteoriter. Alla dessa stopp gick till på följande sätt: Jess stannar bilen, på Doktorns sida växer det en tät regnskogsliknande vägg. Lyset släcks och allt blir becksvart. Dörrarna öppnas, två huvuden vänds upp mot himmelen. Sen stryker något förbi, eller det knakar till i skogen, eller vi hör bägge något dunka till mot bilen. Två skrik hörs eka mot skogens svarta mörker, dörrarna stängs fort, motorn startar och bilen drar iväg! Jag lovar, att stå utanför en bil som man inte längre kan se för att det är så mörkt, inte kunna se handen framför sig, inte längre kunna urskilja skogens konturer och sen känna något rusa runt benen, svischa förbi bilen eller bara knäcka en gren ett par meter ifrån dig... Det gör även den mest bestämda redo att vända tillbaka. När vi en gång klättrat in i bilen med skrik i halsen och jag har stängt dörren, så bestämmer sig Jess för att låsa dörrarna. Sekunden senare hör vi ett dunk in i min dörr. Skriken fyllde bilen och vi gasade snabbt därifrån. Hahaha

Vi hittade tillslut en plats där vi kunde vända bilen åt rätt håll, där väntade vi i ett par minuter och såg sedan 4 meteroriter dra över himlavalvet. Häftigt! Helt klart värt resan!

På vägen dit regnade det så mycket att vi var tvunga att stanna för vi inte såg någonting, sen blev det krispig stjärnklar natt, sen regnade det igen, sen kom det 1dm snö, sen haglade det, regn igen och sen krispig klar morgon. Vädret gjorde helt klart sitt till för att göra natten än mer spännande.

När vi kom fram till Forks, runt kl 2-3 inatt, är det första vi ser "Bellas" lastbil. Hahaha hela Forks är fylld av Twilight hinter. Eller vad sägs om "Dazzled by Twilight" och "The Twilight zone". Vi åkte förbi polisstationen, skolan, hennes jobb och sen var det slut. Den mest insignifikanta ort på denna jord! Vi knatade runt lite grann, men efter att polisen har åkt förbi oss två gånger, så bestämde vi oss för att hoppa in i bilen och fortsätta hemåt istället för att behöva förklara för två konstaplar varför två 30 åringar halkar runt i snön mitt i natten och kikar in i varje fönster de kan.

Vi åkte förbi La Push-avtagsvägen, även om det var lockande avstod vi den lilla omvägen, vi hade ju redan sett meteoritregnet, så vi styrde upp mot Port Angeles, där vi parkerade utanför en skoaffär och sov i en timme. Kallt som attans! Sen styrde vi mot Bainbridge färjan. Doktorn misslyckades totalt med att vara vaken och prata med chaffören, så jag minns inte hur vi tog oss från Port Angeles kl 4.50 till Bainbridge kl 06.10. Vi körde upp på färjan, vek ner sätena och sov resan över. Jag var hemma vid 07.30, jag hoppade raskt i säng och sov tills för en halvtimme sen. Nu ska jag iväg till jobbet. Solen strålar från en molnfri himmel, böckerna har kommit och det var en rolig äventyrsnatt!